Bästa året på länge!

Med självförtroendet från Terräng-KM så var jag riktigt taggad när det var dags för Hässelbyloppet.
På Terräng-km snittade jag 3:43/km på en kuperad bana så jag satte målbilden att jag skulle öppna på 3:40 och bara försöka köra på och låta löpningen kännas kontrollerad.

Till skillnad från min vana att öppna alldeles för fort så gick första km på 3:43 för att sedan följas av en andra km på 3:34. Sedan flöt kilometer efter kilometer på och jag kände mig otroligt lätt i steget och andningen. Vid 6 km började jag mattas lite men hade en fenomenal hare i Juni Lund från Norge som kom 10:a i damklassen. Jag sög mig fast bakom henne och lyckades kriga mig förbi på upploppet efter en sista km som gick riktigt fort.

Sluttiden blev 36:43 vilket är 45 sekunder snabbare än det mål jag satte upp inför 2016! Så tack till Mcmillan Running för ett träningsprogram som passade mig otroligt bra!

Efter Hässelby kände jag mig sliten, speciellt i vaderna som tog lite stryk av att jag sprang i mina Mizuno Wave Ekiden (minimalistiska). Jag genomförde två lugna pass för att lördagen efter Hässelby springa Bålsta Halvmaraton på 1:24:40 vilket var nytt banrekord för mig med en minut. Mina vader kändes stela efter 5-6 km så det finns mer att hämta på halvmaraton nästa år!

Veckan efter halvmaran så sprang jag inget utan körde stretch och foamroller för att få ordning på vaderna men de spökade ändå lite när jag sprang säsongens sista tävling på barmark, Göteborgsvarvet Seedningslopp i Södertälje. Jag blev ändå nöjd med mina 37:14 i det kalla och blåsiga vädret.

Nu är det lite blandad träning framöver med en del fartpass då jag anmält mig till IVSM i Borås. Där blir det 800m och 1500m i M35.

Träningen igång igen

I torsdags fick jag till ett skönt intervallpass på 6x1000m där tiderna låg mellan 3:42-3:59 vilket kändes som en kvitto att jag är på väg åt rätt håll. Det var trots allt lite snömodd 🙂

Men tyvärr så spökar min vänstra benhinna lite och jag har fått byta ut ung. hälften av löppassen mot inomhuscykling de senaste tre veckorna. Jag trodde att den var bra igen men efter måndagens lätta jogg ömmade det igen så det blir lite mer cykling denna vecka. Denna vecka är en återhämtningsvecka enligt programmet med lite lättare pass så det passar bra.

Det är bara att hålla tummarna inför säsongsstarten som är en månad bort.

Nytt år nya mål!

30:e december blev jag äntligen av med gipset och kunde börja träna igen efter 6 veckor utan ett enda löpsteg. Det var tungt och motigt då jag lyckats lägga på mig 5 kg under de sex veckorna med gips plus att det är snömodd. Lungorna riktigt brände på slutet av mitt första pass som gick i ett normalt sett lugnt tempo.

Efter det första passet så har det börja bli lite lättare och målet är att komma upp i ordentlig träningsmängd innan träningsprogrammet inför sommarens mål börjar i februari.
Måltävlingen är 10 000 m på långlöparnas kväll 21:a juni på stadion där jag vill gå ner under 38 minuter vilket ska vara möjligt om jag får till mina träningspass och får vara hel och frisk.

Ljus och mörker

En hel del har hänt sedan Frankfurt maraton. Det bästa var att jag äntligen släpade mig till en kiropraktor då jag har haft problem med hamstring under en längre tid och inte känt att löpsteget fungerat fullt ut.
Han behövde inte lång tid för att hitta ett antal problem.

  • Jag kunde inte rotera vänster fot inåt
  • Jag saknade helt styrkan att hålla emot med höger ben om han pressade det neråt
  • Jag hade olika rörlighet i vänster resp. höger ben. Mitt vänstra dög men höger var precis godkänt… Om jag varit pensionär 🙂
  • Väldigt korta muskler framsida lår och vader
  • Efter lite knäckande så kunde jag se en förbättring direkt. Båda benen fick samma rörlighet och jag kunde hålla emot med höger lika bra som vänster. Som hemläxa fick jag order att stretcha mina lår och vader varje dag.

    På löppasset dagen efter så kändes benen bra och jag fokuserade på att springa med ordentligt frånskjut. Som avslutning var jag med på min dotters träning och sprang en kortare stafett. Men här var olyckan framme då jag halkade till och tog emot mig med handen. Jag hörde hur det knäppte till och såg direkt att min vänstra tumme stod i en onaturlig vinkel. Jag tryckte tillbaka tummen och höll god min inför barnen och hoppades att de inte hörde den svordom som lämnade min läppar 🙂 .

    Så efter träningen var det bara att ta sig in till Danderyd och vänta och vänta då ortopeden hade fullt upp. Till slut fick jag domen att ledbandet/ligamentet på insidan av min vänstra tumme hade gått av 🙁 . Nu blir det operation på torsdag och en ofrivillig säsongsvila.

    Tung period

    Sedan sista inlägget har jag hunnit gå från formtopp till total misär på träningsfronten.

    Formtoppen kom lagom till Stockholm Tunnelrun där jag gjorde årsbästa på 10km med 38:44 vilket jag är väldigt nöjd med då det är snabbare än vad jag presterade på bana tidigare i höst.

    Men sen började formen dala. Det började gå tyngre och långsammare på intervallpassen och på det kom en envis förkylning som satt i flera veckor och lagom till jul så kom halsont och förkylning tillbaka.

    Förra veckan så trodde jag att det äntligen var på väg upp igen då vi körde 10x400m med 2′ vila och jag kände mig inte helt under isen, bara som om jag tränat för lite och ätit/druckit för mycket under julledigheten.

    Men så kom bakslaget på gårdagens backpass 10x240m backe med joggvila.

    De första tre gick bra och kändes helt ok, men från fjärde och framåt så var det som om mina ben hade glömt bort hur man springer. Jag kände mig kraftlös och orkeslös i benen men andningen var inte ansträngd. Benen svarade helt enkelt inte och det gick bara långsammare och långsammare.

    Men som man säger, när man nått botten kan det bara gå uppåt!

    Så jag hoppas att botten är nådd

    Ett mellanår!

    2014 blev inget bra tävlingsår. Jag underpresterade i de flesta lopp jag deltog och var inte i närheten av mina rekordtider.
    Sämst gick det nog på 10000m bana där jag bara sprang 26 sekunder snabbare än på midnattsloppet och gick i mål på 38:54. Som en jämförelse så avslutade jag Västerås triathlon 2013 med att springa milen på samma tid. Det efter att ha simmat 1500m och cyklat 4 mil.

    Men självklart finns det en anledning till årets prestationer och det är för lite träning pga. bristande motivation. Speciellt kvalitetspassen har fått stryka på foten.

    Men nu har det blivit ändring på det och jag har hittat motivationen igen då jag börjat träna med Bålsta IK´s löparsektion Långskubbarna

    Där får jag gemenskapen jag saknat när jag tränat själv och motstånd som gör att jag pressar mig själv på de hårda passen. Kan jag nu få in rutinen att springa 1-3 pass i veckan med Långskubbarna och lägga till mina egna pass så ska 2015 nog bli ett bra tävlingsår.

    Måltider ligger kvar sen tidigare då jag inte nått några mål i år. Sen tillkommer det två ny mål och det är att slå klubbrekorden på 800m och 1500m i H35!

    Maraton: < 3h
    Halvmaraton: 1:20-1:22
    10km: 37:30
    5km: 17:30
    1500m: < 6:10
    800m: < 2:37

    En något sen sammanfattning av februari

    Så hur blev det egentligen med träningen i februari?

    Jag hann med 16 träningspass fördelat på 9 löppass, 4 cykelpass och 3 simträningar. Detta trots att jag inte kunde träna mellan 14:e och 22:a då jag fick feber och sedan en segdragen förkylning.

    Än så länge ser mars mycket bättre ut!

    Säsongen är slut.

    Var ett tag sedan jag la upp något då jag tappade lusten att skriva efter att säsongsavslutningen i Amsterdam blev lite av ett misslyckande.

    Det var ett till början bra lopp där det kändes som om att jag skulle kunna klara mitt mål på sub 3h. Den känslan hade jag ända upp till 25 km då jag började känna mig lite trött i benen. Då låg jag fortfarande på plan tidsmässigt men sen började det gå tyngre.

    Jag sprang  3 min långsammare mellan 25 och 30 än vad jag behövde för att hålla min tidsplan och blev stummare och stummare i benen.  Någonstans mellan 31-32 km så kom krampen. Jag stannade och försökte stretcha framsida lår vilket resulterade i att baksida lår krampade. Så jag fick försöka massera musklerna och  sedan vara det en tung resa in i mål.

    Det blev blandad jogg/gång med stillastående drickapauser vid vätskekontrollerna. Milen 30-40 km km tog nästan en timme vilket gjorde att jag hamnade på 3:21 som sluttid.

    Men man ska inte gräva ner sig då kroppen inte svarar som man vill, bara träna vidare och göra bättre ifrån sig nästa gång!

    Efter säsongsavslutningen vilade jag helt i två veckor och blev tyvärr sjuk när jag skulle börja träna igen. Så denna vecka har blivit igångrullningen inför nästa års stora mål, Kalmar Ironman, med ett cykelpass, ett simpass och ett löppass. Sen blir det nog lite cykling ikväll och ett långpass på söndag.

    Som vanligt är det lite tungt att komma igång när man tappat bort sin veckorutin men snart kommer den nya sitta, gäller bara att bita ihop fram tills dess.

     

    Då var nästa maraton inplanerat!

    Så här en vecka efter Stockholm Maraton har jag fortfarande blandade känslor inför mitt resultat.
    Jag missade mitt mål på 3 h vilket är en besvikelse. Som det känns så var vädret inte den stora faktorn för sluttiden, utan min öppning som var alldeles för snabb för vad jag har för tider inom räckhåll. Så taktiskt gjorde jag ett riktigt uselt lopp.
    Men samtidigt så slog jag mitt pers med lite drygt tre minuter i de värsta väderförhållandena som varit i Stockholm Marathons historia.

    Så jag känner att jag en dag med bättre väder och smartare löpning kommer att krossa 3 h och det tänker jag göra på Amsterdam Marathon som går 21/10.

    Så nu är det bara att börja köra på med träningen och komma ännu bättre förberedd till Amsterdam. Förhoppningsvis är det bättre väder då än vad det var i Stockholm!

    Lite drygt en vecka kvar…

    Snart är det bara en vecka kvar till Stockholm Maraton och jag är riktigt sugen på att springa igen trots att jag nu vet hur det känns under slutet av loppet och veckan efter. Jag är väl lite skadad helt enkelt.

    Träningsmässigt har det varit lite glest mellan passen efter Gbg-varvet  då det inte blev någon träning när jag och frugan var i Rom under fem dagar.
    Vi gick väldigt mycket men det blev ingen löpning.

    Och nu efter hemkomsten har det blivit ett pass i tisdags, ett inställt igår och kanske blir även dagens pass inställt då känningar i halsen från igår fortfarande är kvar.
    Jag hoppas det går över till helgen så jag kan ladda ordentligt nästa vecka.