Nytt år nya mål!

30:e december blev jag äntligen av med gipset och kunde börja träna igen efter 6 veckor utan ett enda löpsteg. Det var tungt och motigt då jag lyckats lägga på mig 5 kg under de sex veckorna med gips plus att det är snömodd. Lungorna riktigt brände på slutet av mitt första pass som gick i ett normalt sett lugnt tempo.

Efter det första passet så har det börja bli lite lättare och målet är att komma upp i ordentlig träningsmängd innan träningsprogrammet inför sommarens mål börjar i februari.
Måltävlingen är 10 000 m på långlöparnas kväll 21:a juni på stadion där jag vill gå ner under 38 minuter vilket ska vara möjligt om jag får till mina träningspass och får vara hel och frisk.

Ljus och mörker

En hel del har hänt sedan Frankfurt maraton. Det bästa var att jag äntligen släpade mig till en kiropraktor då jag har haft problem med hamstring under en längre tid och inte känt att löpsteget fungerat fullt ut.
Han behövde inte lång tid för att hitta ett antal problem.

  • Jag kunde inte rotera vänster fot inåt
  • Jag saknade helt styrkan att hålla emot med höger ben om han pressade det neråt
  • Jag hade olika rörlighet i vänster resp. höger ben. Mitt vänstra dög men höger var precis godkänt… Om jag varit pensionär 🙂
  • Väldigt korta muskler framsida lår och vader
  • Efter lite knäckande så kunde jag se en förbättring direkt. Båda benen fick samma rörlighet och jag kunde hålla emot med höger lika bra som vänster. Som hemläxa fick jag order att stretcha mina lår och vader varje dag.

    På löppasset dagen efter så kändes benen bra och jag fokuserade på att springa med ordentligt frånskjut. Som avslutning var jag med på min dotters träning och sprang en kortare stafett. Men här var olyckan framme då jag halkade till och tog emot mig med handen. Jag hörde hur det knäppte till och såg direkt att min vänstra tumme stod i en onaturlig vinkel. Jag tryckte tillbaka tummen och höll god min inför barnen och hoppades att de inte hörde den svordom som lämnade min läppar 🙂 .

    Så efter träningen var det bara att ta sig in till Danderyd och vänta och vänta då ortopeden hade fullt upp. Till slut fick jag domen att ledbandet/ligamentet på insidan av min vänstra tumme hade gått av 🙁 . Nu blir det operation på torsdag och en ofrivillig säsongsvila.

    Frankfurt Marathon

    Årets sista långlopp och det som skulle bli den fina finalen på säsongen blev inte riktigt det.

    Under träningen i september började jag inse att målet på sub 3h inte var realistiskt då jag inte lyckades genoföra ett helt pass i tänkt fart.
    Det gick så tungt att jag vid flera tillfällen fick sänka farten rejält för att ta mig igenom passen och jag t.o.m avbröt ett träningspass.

    Jag trodde att jag träffat på en formsvacka av gigantiska proportioner men i slutet av september så började jag känna smärta i ländryggen och det blev värre efter en av klubbtävlingarna. Det blev en akuttid hos massageterapeuten och en genomgång av musklerna. Det var inte ländryggen som var problemet utan en stor knuta på min vänstra hamstring som trycktes ut.
    En behandling senare och jag blev beordrad att ta det lugnt en vecka och fokusera på stretchning och rörlighet.

    När jag sedan började lägga på lite distans efter en veckas lugnare löpning så kom nästa bakslag och jag åkte på en rejäl förkylning. Tyvärr visade det sig vara en segdragen sådan och när jag kom till start i Frankfurt så hade jag bara fått till två träningspass på sammanlagt två mil under de två sista veckorna innan loppet.

    Race day!
    Så kom dagen D. Fortfarande lite förkyld men kände mig ändå tillräckligt stark för att starta loppet. Det positiva var att jag under de första 15 km höll ett tempo som jag haft svårt att klara längre än 5 km på träning under september så massagen verkade ha gjort sitt jobb.
    Tyvärr så fanns inte uthålligheten och mellan 15 och 20 km så började farten sjunka och känslan i kroppen var som om jag redan sprungit 30-35 km. Sedan kom illamåendet vilket resulterade i beslutet att bryta strax efter 25 km då sista km tog 7 minuter.

    Trist att bryta men det blev ändå en trevlig resa med god mat och lite pilsner som plåster på såren.

    Tung period

    Sedan sista inlägget har jag hunnit gå från formtopp till total misär på träningsfronten.

    Formtoppen kom lagom till Stockholm Tunnelrun där jag gjorde årsbästa på 10km med 38:44 vilket jag är väldigt nöjd med då det är snabbare än vad jag presterade på bana tidigare i höst.

    Men sen började formen dala. Det började gå tyngre och långsammare på intervallpassen och på det kom en envis förkylning som satt i flera veckor och lagom till jul så kom halsont och förkylning tillbaka.

    Förra veckan så trodde jag att det äntligen var på väg upp igen då vi körde 10x400m med 2′ vila och jag kände mig inte helt under isen, bara som om jag tränat för lite och ätit/druckit för mycket under julledigheten.

    Men så kom bakslaget på gårdagens backpass 10x240m backe med joggvila.

    De första tre gick bra och kändes helt ok, men från fjärde och framåt så var det som om mina ben hade glömt bort hur man springer. Jag kände mig kraftlös och orkeslös i benen men andningen var inte ansträngd. Benen svarade helt enkelt inte och det gick bara långsammare och långsammare.

    Men som man säger, när man nått botten kan det bara gå uppåt!

    Så jag hoppas att botten är nådd

    En bra helg!

    I lördags så var det Bålsta Halvmaraton som stod på schemat. Vädret var bra för mig då jag av någon anledning verkar prestera bättre om det är regn och kraftig vind (Rekord på maraton från Stockholm maraton 2012 i +5 och storm).

    Bålsta halvmaraton är ett litet lopp som hålls av min klubb och i år var det sammanlagt 22 personer som deltog.

    7 sprang 10 km och 15 sprang halvmaran.

    Redan från start så kändes det bra i kroppen och jag tog täten direkt och öppnade första km på 3:57.

    Och efter det så flöt det på och jag höll bra fart genom hela loppet och snittade 4:02 för en sluttid på 1:25:38. Det blev också segrartiden i loppet vilket var kul då jag inte kommer ihåg när jag vann något lopp senast.

    http://connect.garmin.com/modern/activity/619520603

    Efter loppet blev det lite bastu och sedan fika i klubbstugan innan det var dags att åka hem och gå på fest!

    Ett mellanår!

    2014 blev inget bra tävlingsår. Jag underpresterade i de flesta lopp jag deltog och var inte i närheten av mina rekordtider.
    Sämst gick det nog på 10000m bana där jag bara sprang 26 sekunder snabbare än på midnattsloppet och gick i mål på 38:54. Som en jämförelse så avslutade jag Västerås triathlon 2013 med att springa milen på samma tid. Det efter att ha simmat 1500m och cyklat 4 mil.

    Men självklart finns det en anledning till årets prestationer och det är för lite träning pga. bristande motivation. Speciellt kvalitetspassen har fått stryka på foten.

    Men nu har det blivit ändring på det och jag har hittat motivationen igen då jag börjat träna med Bålsta IK´s löparsektion Långskubbarna

    Där får jag gemenskapen jag saknat när jag tränat själv och motstånd som gör att jag pressar mig själv på de hårda passen. Kan jag nu få in rutinen att springa 1-3 pass i veckan med Långskubbarna och lägga till mina egna pass så ska 2015 nog bli ett bra tävlingsår.

    Måltider ligger kvar sen tidigare då jag inte nått några mål i år. Sen tillkommer det två ny mål och det är att slå klubbrekorden på 800m och 1500m i H35!

    Maraton: < 3h
    Halvmaraton: 1:20-1:22
    10km: 37:30
    5km: 17:30
    1500m: < 6:10
    800m: < 2:37

    Vansbro Triathlon, en studie i misär.

    Mitt löparknä gick över och jag kunde delta i årets stora mål som var Vansbro Triathlon (26/6).
    Tyvärr så blev det inte alls som jag tänkt mig då det var kallt och regnigt och all missad träning gjorde sig påmind.

    Loppet började med 6 km löpning istället för simning då kombinationen vattentemperatur och kylan på land gjorde att simningen blev inställd.

    Första löpningen var total katastrof och kroppen kändes inte som den skulle. Med en snittfart på 4:31/km låg jag på en oroande hög snittpuls 180 slag/minut vilket är en puls jag brukar ha på bra mycket högre farter.

    Tankar på att bryta dök upp men cykel är lite lugnare pulsmässigt så jag körde vidare.
    Tyvärr körde jag fel då funktionärerna som skulle visa rätt väg satt i en bil och värmde sig istället för att stå och visa vilken väg jag skulle åka. Det blev 2 km extra men vad är väl det på ett så långt lopp 😉

    Cyklingen gick ändå relativt bra med en snittfart på 32.7 km/h men mina fötter var bortdomnade och musklerna kalla när jag växlade till löpningen som blev det långsammaste jag någonsin presterat på en halvmara.

    En kilometer in på löpningen slog krampen till i bägge framsida lår och höger vad och efter det var det bara vilja som tvingade mig att avsluta loppet som blev en blandning av hasa, gå, lunka och försök att springa.

    Tror faktiskt jag tappade sugen på lång/medeldistans-triathlon lite efter denna upplevelse så vi får se om det blir någon tävling längre än olympisk distans nästa år.

    Löparknä?

    I slutet av Kungsholmen runt började det kännas lite på utsidan av vänster knä men jag tänkte inte så mycket på det. 
    När jag spelade lite fotboll på måndagen efter så fick jag samma känsla mot slutet av träningen men funderade inte så mycket på det den gången heller.

    När jag gav mig ut på lite lättdistans på onsdagen var jag allmänt stel överallt och tog det väldigt lugnt vilket behövdes. Allt bröt dock ut ordentligt på torsdagens intervallpass. De första 10 minuterna uppvärmning gick bra men i slutet av första intervallen började det värka rejält och direkt när jag drog iväg på andra så kände jag att det blir till att avbryta träningspasset och linka hemåt.

    Efter fyra dagars vila så provade jag att jogga lätt men efter 2-3 km kom smärtan igen. Nu får jag prova att vila lite längre från löpningen och istället cykla och hålla tummarna att det hinner gå över innan det är dags för Vansbro Triathlon.

     

     

    Kungsholmen runt.

    Det var inte den vackraste majdagen jag vaknade upp till på lördagsmorgonen och jag hade inte anmält mig ännu så visst skulle det vara skönt att bara ligga kvar i sängen och sova vidare. Tack och lov så har jag lite självdisciplin så det var bara att släpa sig in och anmäla sig.

    Väl på plats så började jag bli lite taggad och kände att det skulle bli kul att känna av formen efter ett halvår med blandad träningsmängd. Jag startade med inställningen att allt under 1:30 fick vara godkänt men ett snitt på 4:00 min/km skulle vara målet.

    Det blev nog ett av de jämnaste lopp jag sprungit på länge med följande passeringar

    Distans Tid Sista 5km
    5 km 20:09 20:09
    10 km 40:13 20:05
    15 km 1:00:13 20:00
    20 km 1:20:24 20:11
    21.1 km 1:25:32

    Riktigt skönt at se att jag kan springa fort fortfarande och att jag lyckades hålla min plan redan från start och inte rusa iväg för fort.

    Resultat

    Över ett år sedan senaste inlägget, men inte mellan träningspassen.

    Var det inget som hände förra året efter senaste inlägget? Jodå, det hände massor men lusten att skriva dog ut.

    Det blev två officiella triathlontävlingar, en olympisk i Västerås och sedan Ironman i Kalmar.

    Båda tävlingarna kändes riktigt bra och jag är helnöjd med vad jag presterade för tider , speciellt löpningen som gick bra mycket bättre än vad jag förväntat mig.

    Lämnar med en härlig film, ahh vilka minnen